Minnen om oxbanan

Hör gärna av er om ni har nåt att berätta om järnvägen eller har bilder vi kan skanna av 


Ernst Rann  född 1888 berättar om sina minnen från oxbana 

"Det var pojkar som körde vagnarna med häst från Strömbacka till det blev lutning o därifrån fick vagnarna gå själva till sjön i Moviken.
Där hade dom oxar nere vid sjön.
1 pojke per oxe och dom körde vagnarna halvvägs till Strömbacka , till skogshagen där det var en kojja och där Strömbacka pojkarna väntade med hästarna som som tog vid och oxarna gick till baka till Moviken.
Pojkarna hadde roligt i kojjan  när dom vänta på varandra. Dom spelade kort , leta fågelbon.
Det fanns krubbor  med tak med havre o hö åt djuren.
Pojkarna jobbade i skift från ca 4 på morgonen och till 8-10 på kvällen.
Hästarna gick i en hage längre bort på helgerna å i  en hage närmare på vardagarna.
Pojkarna var 12-14 år.
2 av mina bröder Gustad å  Algot jobbade där.
Jag brukade på med masäck åt bröderna vid banan kl 9 ungefär. Ex smörgås med ev kött, potatis, pannkaka å fläsk.
 Förtjänsten på transporten var 1,50 -1,75 / dag
Det var mycket timmer att köra från Ländsjö å  Skärås å  Frisbo.
Ett tag fanns det en flottränna från Lingån till frisbo sen gick det i Lingån.
Detta var på sommrarna å hösten.
Timmret köptes av trävarubolaget i Hudiksvall å massa ved till Iggesund förtjänsten på transporten var 1,50 -1,75 / dag far hadde 2.50/dag
På slutet användes lastbilar."

 


Asta Fastén berättar
"Pappa Ernst var smed och på sommrarna körde han loket eller satt bakpå liksom Annelie Samuelssons pappa.
Vi åkte med till ” skärningen” ibland där det stannade. "


Annalisa  Berglund berättar
"Lill-Pelle"  brukade knyta näven och hytta åt ungarna så dom skulle flytta sig ur spåret.
Arvid  Rann hamnade under en vagn och blev ofärdig men kunde jobba ändå


Karl Hultman var förste lokförare på banan och  berättade i Hudiksvalls tidning  1978:
"Det är många minnen men nu är banvallen igenväxt och loket skrotat, det är synd för loket kunde ha sparats som museiföremål"


Bertil Wixner som var "pet pojke" vid timmer uppfordringen som barn i Strömbacka ( såg till att timret kom in till bryggan genom att lägga en bom kring och dra in det) berättade i Hudiksvalls tidning 1978:

"men var det medvind ( nordanvind)behövde man inget göra . Då hände det att disponent Bovallius skällde på en,om han gick förbi och såg att man tog det lugnt.

Carl Ärfström f 1901 berättade:

"Det fanns en smalspårig järnväg till Moviken. Den drogs av oxar under min barndom.
men så tillkom ett lok som byggdes av en örebroare som hette Smedberg, han som också byggde så måycket gengasaggregat under kriget. Han byggde loket på tidigt stadium här , redan kring 1912, jag gick i skolan då och det var ett stort ögonblick när det kördes fram och vi gick för att titta på underverket. Då kom oxarna bort.
Vi fick åka med till Moviken ibland som varje konfirmation i Bjuråkers kyrkan vid pingst och kristi himmelsfärd gick vi man ur huse här och åkte järnväg ner till Moviken. Vi fick åka båt sedan som bolaget tillhandahöll med vidhängande pråm efter så alla fick plats. Så åkte vi till konfirmationsgudstjänsten i Bjuråker och på samma vis hem igen. Det var trevliga resor och oftast vackert väder på den tiden "


Nedan en bild som antagligen är en resa till Bjuråkers kyrka med båt och pråm som carl berättar om, känner ni igen någon på bilden?