GRINDSTUGAN
Grindstugan byggdes 1842.
Hela bruket var inhägnat för att hålla bruksarbetarnas kor borta från bruket. Det fanns grindar vid infarterna från Frisbo och Bergsjö.
Den största infarten var från Moviken och därför fick den grinden en stuga med betjäning.
Grindarna togs bort i början av 1930-talet.
Anledningen var ökad biltrafik och åläggande från länsstyrelsen.
GRINDSTUGAN 2016
Martin Larsson bosatt i Forsa 2011 berättar i en ålder av 96 år att hans morfar Sundberg växte upp i Strömbacka och att familjen då bodde i grindstugan. Martin var bara 8 år när morfar sundberg dog men minns honom mycket väl. ”han jobbade på smedjan i Nianfors och gjorde fiskenät som han sålde. Jag följde med honom nån gång till smedjan och tyckte att järnet var så varmt men då skrattade han och sa att det där var ingen värme att tala om. Minns att morfars näsa var krokig efter en olyckshändelse med vattenpumpen utanför grindstugan i Strömbacka när han var barn. Sundberg hade halsfluss en gång och en gubbe sa åt honom att dra in lite snus i näsan vilket han gjorde. Han snusade resten av livet och fick aldrig halsfluss något mer. Själv snusar jag också , kanske därför jag nöter på 96:e året. Morfar bodde själv i Nianfors på slutet men innan han dog så flyttade han in till oss så att han fick skötsel .
Han dog där.
Anders sundberg f 1836 bodde på grindstugan
Vem var då morfar Sundberg?
Han hette Anders Sundberg och var född 1836.
Det var antagligen familjen Sundberg som bodde först av alla i grindstugan.
Familjen bestod av fadern Anders Sundberg f 1813,hans hustru Anna-stina Wärme f 1877, hennes son före äktenskapet Anders född 1836 och deras 4 gemensamma barn:
Anna Maria 1845, Per Eric 1848, Andrietta Kristina 1854 och Jonas Gustaf 1856.
Modern Anna-Stina Wärme var född på Strömbacka. Föräldrarna till henne var mjölnaren Jonas Wärme f 1777 och hans hustru Anna Lång f 1782 som flyttar till Hedvigsfors 1818 med sina 4 barn när Anna-Stina är 7 år. 1823 är både mjölnaren och hans hustru döda i lungsot och den 12 år gamla Anna-Stina hamnar i Bergsjö socken där hon arbetar som piga på olika platser fram till 1835 då hon återvänder till Bjuråker.
1836 föds då sonen Anders och Anna-Stina gifter sig senare med Anders Sundberg f 1813.
Anders Sundberg d.ä var född i Sörgimma, son till kolaren Pehr Ericsson f 1780 vars släkt är en gammalbondesläkt från Bjuråker och hans maka Maria Elisabeth Sundberg f 1782 kopparberg.
Av Anna-stinas och Anders 5 barn stannar ingen på Strömbacka
1859 dör äldsta dottern Anna maria 14 år gammal i ”nerffeber”.(tyfus)
Sonen Per Eric 1848-1925 bosätter sig i Nianfors ,jobbar på bruket och sågen. Gift med Brita Åkerlund 1847-1927 från Gnarp .Dom får 3 barn tillsammans.
Dottern Adrietta gifter sig med Per Olsson f 1856 Torsåker och bosätter sig i Hudiksvall först där maken är mjölnardräng. senare flyttar familjen till örnsköldsvik där Per jobbar som slaktare ,telefonarbetare och till sist telefonreparatör. Adrietta dör 1926 i hjärtfel. Dottern Elin Charlotta föddes 1877.
Adrietta går bort 1922
Sonen Jonas Gustaf 1856-1929 är masugnsarbetare bosatt i Moviken. Gift med Anna Maria järnkrok1849-1923 knippsmedsdotter från Strömbacka.
Dom har en foster dotter maria Elisabeth Sehlam f 1892.
1864 dör fadern Anders 51 år gammal.
Hur länge familjen Sundberg bodde i Grindstugan minns ingen längre men
Modern Anna –Stina betäcknas som skattfri när hon avlider 76 år gammal i bröstsjukdom 1888.Hon är då bosatt i Strömbacka men dödsfallet sker i Nianfors och hon begravs även där.
ÅR 1903 SKA GRINDSTUGAN HA BEBOTTS AV EN SMED MEN INGEN MINNS LÄNGRE VEM HAN VAR ....
Snickaren Jonas Svang f 1852 Bergsjö flyttar till strömbacka 1894 från Hassela med sin hustru Lena Kajsa Johansdotter f 1854 Hassela. Med sig har dom 3 barn och får ytterligare ett barn sen dom flyttat in.
Brita 1878-1939 henne återkommer vi till eftersom det är hon som senare bor i grindstugan.
Olof 1883-1968 kolare, gift och bosatt i Rödkullen 1914-1945 sen utflyttad till Delsbo
Greta 1886- 1967 gift Wahlqvist i Strömbacka
Helmer 1895-1979 utflyttad till Bergsjö
Snickaren Jonas och hans fru Kajsa flyttar från Strömbacka och slutar sina dagar i Bergsjö.
Dottern Brita Svang f 1878 får 2 söner som ogift : Gunnar 1898 samt Johan 1901
Dom utvandrar båda två senare från Stensele i Västerbotten. Johan Svang 1928 till Port Clements där han bildar familj och avlider 1940, 39 år gammal. Gunnar åkte till Alaska och blev framgångsrik både med skogsaffärer och som guldgrävare. 1940 får släkten ett telegram från Amerika som säjer att Gunnar blivit brutalt överfallen och mördad och det sägs att Johan dog tidigare i en arbetsplatsolycka.Enligt dödsbevis så dog inte Johan i nån arbetsplatsolycka utan den 27 Juni 1940 tog han ett rep och gick och hängde sig och efterlämnade en fru och dotter.Släkten i Sverige är väldigt säker på att gunnar mördades men enligt dödsbeviss
så dog han av att stenblock föll över honom och krossade nacke och huvud...
1906 gifter sig Brita med jordbruksarbetaren och senare snickaren Andereas Andersson f 1868 Malma Skaraborgs län och dom flyttar till Moviken och senare Masbo. 1910 flyttar hela familjen tillbaka till Strömbacka och bosätter sig i Grindstugan.
Tillsammans får dom 3 barn.
Sigurd 1906-1983 utflyttad till Stockholm
Lilly 1907-1972 utflyttad till Bergsjö gift Sving
Helmer 1914-1962 utflyttad till Stockholm
Anders eller Grindstu-Anders som han kallades var en mycket färgstark och orädd person som kallades för maskinist och var mycket kunnig i tekniskt avseende. Anders var en av pionjärerna inom arbetarrörelsen och fackföreningen på Strömbacka. Han arbetade som kassör åt fackföreningen under många år. Anders var mycket engagerad i den fackliga rörelsen och drivande i strejken 1922 på Strömbacka bruk.
Brita kallades för ”grindstu-Brita” av folk och var visst enögd. Ett öga var skadat så hon var blind på det samt att halva örat saknades. Orsaken är okänd men var antagligen en olyckshändelse.
Det var Brita som skötte grindvaktarsysslan under många år. Det var mest hästskjutsar från Delsbo men ibland kom det hela hästkaravaner med tackjärn från Moviken.
Brita sprang in och ut ur stugan för att öppna åt alla som ville passera grindstolparna och plockade upp ett och två öringar som kastades åt henne på landsvägen.
Makarna Andersson hade det fattigt och bodde trångt men Anders byggde ut ett provisorikt rum på stugan. Anders byggde även en liten ladugård för att kunna hålla en ko men mestadels hade de en get son betade i skogsbackarna utanför grindarna.
Brita var mycket generös och bjöd gärna på kaffe. Luffare och gårdsfarihandlare fick mat eller smörgås. Två gårdsfarihandlare som ofta sov över i stugan var Timper från Delsbo och Gröndal från Forsa.Som tack brukade hon få en liten sak i gåva. Brita var stillsamt religös och djurvän till tusen, fick hon höra om djur som misshandlats blev hon arg och ledsen.
Det sägs att både Grindstu-Brita och systern ”Mangel-Greta” hade en sällsam gåva. Eller förbannelse kan man kanske också kalla det. Dom såg nämligen när människor skulle dö. Dom såg kors på dörrarna hos dom det var dags för. Dom visste när deras far skulle dö bla. Dom var lite kukilikuiga av sig och det finns dom som minns dom som lite obehagliga. Kanske för att systrarna visste mer än andra….
När Ebeneserförsamlingen renoverat och byggt dopgraven i kapellet var Grindstu-Brita den förste som skulle döpas där. Veckan före var hon dit o titta för hon var så nyfiken. Dopgraven var redan vattenfylld och det gick inte på annat vis än att Brita råka ramla i med kläder o allt så man kan säja att hon blev döpt 2 gånger.
Andereas 1928 på Hudiksvalls lasarett och Brita dog 1929 av hjärtslag
Lilly bor kvar o sköter grindstugan till 1947 då hon flyttar till Forsa.
GRINDSTU-BRITA MED BARNBARNET GUN OCH GRISEN UTANFÖR GRINDSTUGAN
BILDEN OVAN GRINDSTUBRITA MED SIN FAMILJ 1920-TALET
LÄNGST TILL VÄNSTER BRITAS ÄLDSTE SON GUNNAR SOM EMIGRERADE .POJKEN INTILL ÄR BRITA OCH ANDERS YNGSTE SON HELMER SOM DOG I STOCKHOLM VID 46 ÅRS ÅLDER,SEDAN STÅR ANDERS ANDERSSON OCH INTILL HONOM GRINDSTU-BRITA SOM TITTAR I ETT FOTO ALBUM.YNGLINGEN I KEPS ELLER PERKA ÄR SONEN SIGURD OCH LÄNGST TILL HÖGER DOTTERN LILLY.
Efter det används grindstugan mest till skogsarbetare o folk som har den till övernattning.
Den skulle rivas men byggmästare Valter Andersson köpte den ,lagade upp den och sålde den vidare till ”Rättar-Nannas” syster Annie och flyttas till Nannas café runt 1970 och där står den än idag. Nu ägs den av Sven-Erik och Kerstin Jonsson och används mest till förråd.
Infarterna till strömbacka från Frisbo och Bergsjö vaktades av grindpojkar och 1 av dom som var det på 1920- talet var Valter Andersson född 1913 som berättade om det i en tidningsintervju 1974.
"jag har själv varit grindpojke vid grinden efter Bergsjövägen. Vi pojkar slogs faktiskt om femöringarna och för att inte gå miste om slantarna hade vi ett bra knep.Vi öppnade inte grinden förrän bilen var alldeles i närhetenoch föraren måste stanna.Då kunde han inte för skams skull inte låta bli att ge oss en slant.
Erik Wahlqvist passade också grinden iblan eftersom det var ett pojknöjje men den yngsta som vaktat grinarna är nog grindstu-Britas barnbarn Gun Öhrn som berättade:
"jag var bara i sex-sju års åldern när jag fick börja hjälpa mormor vakta grindarna. Det var i mitten av 1930-talet och det var fortfarande mest hästskjutsar som kom åkande.jag tyckte det var väldigt roligt att få springa och öppna grindarna. vi kunde tjäna 25 kronor på en sommar för det var ju bara på sommaren när korna gick ute som grindarna behövde vara stängda.
Sen togs dom bort och då behövdes ingen grindvakt mer. bruket eller bolaget blev ålagt att ta bort grindarna nån gång på 1930-talet efter en bilolycka sen en bilist kört på dom och fått skador på bilen "