PETTERS

Rivet

Byggår är  okänt ,revs  på 1920-talet.

På en karta 1856-1882  kan man se att det stått ett hus där Wedins hus
byggt på 1920-talet nu står.

Birgit lejdström har berättat att Lejdströms som bodde i stugan mitt i mot Wedins på andra sidan vägen delade fejs med Wedins och att Wedins ”gammelfejs” byggdes om till garage.

Sture Wahlqvist har berättat att hans farmor och farfar bodde i ett hus där Wedins hus nu står.

Ester Persson född Rann minns att stugan där Petter och ” Petter-Mora”
bodde var liten och fin.

Det finns en intervju med StureWahlqvists  farmor Kristina samt en bild av hur stugan såg ut interiörs mässigt.

Vi har dock inte kunnat hitta nåt kort på hur huset såg ut på plats utvändigt.
 

Har du foton på huset, eller från Strömbacka på okända hus så vill vi gärna få titta på dom :)
 

Släkten Wahlqvist kom hit till Strömbacka från Hanebo socken.
Det var räckardrängen och senare smeden Johan Wahlqvist  f 1817 Hanebo med hustrun Kjestin Persdotter f 1823 Hanebo. Båda dessa avlider  1890.
Enl intervjun med Kristina berättar hon att svärfadern bodde hos dom efter hustruns död men vart dom bodde tillsammans är okänt.

Johan och Kerstin får 6 barn som går olika öden tillmötes och det är sonen Petter som bosätter sig i den här stugan på Strömbacka.
 
Johan Petter Wahlqvist f 1848  Strömbacka Bjuråker kallades för Petter och jobbade som smed på bruket. Han gifte sig 1872 med Kristina Taberman f 1843 Hällestad.
Tillsammans fick de 5 söner

Johan Adolf f 1873 smed på Strömbacka.
Han gifte sig med Johanna Fredrika Horn f 1874 Strömbacka. De flyttar till Gällivare 1899.

Pehr Emanuel f 1876 är arbetare på Strömbacka.
Han gifter sig med Johanna Fredrika Fors f 1880 Friggesund.
Dom flyttar till Harmånger 1901 med en son.

Karl  f 1878 är smed på Strömbacka.
Han gifter sig med kristina Margareta Glad f 1879 Hassela.
Dom flyttar till Njutånger 1924 med sina 6 barn

Algot f 1881 stannar kvar i Strömbacka och bildar familj här.
”Petters-Algot” som han kallades jobbade som snickare.
Han gifte sig med Greta Svang f 1886 Hassela.
Hennes syster Brita är ”grindstubrita” som passade grindstugan.

Den siste sonen Ferdinand f 1884 dör vid 2 månaders ålder.
 
Enl folkräkningen 1910 har de även en fosterdotter, Hulda Charlotta  Fernlund f 1888 Strömbacka.
Hon var en av 3 döttrar till smeden Anders Olof Fernlund f 1856 Enånger bosatt på strömbacka med hustrun Johanna Katrina Bjurström f 1862 Bjuråker.
Han dog 1889 i ansikts ros. Änkan tar 6 år senare livet av sig med gift och döttrarna
i åldern 7-11 blir ensamma.
 
Petter Wahlqvist dör 1924  och  hustrun Kristina bor sina sista år innan hon avlider 1936 i en av arbetarlängorna nere på bruket.
Makarna avlider av ålderdoms svaghet.

Vi vill gärna skanna av foton på  Petter och hans fru Petter-Mora samt barnen om någon har och även huset såklart! 
 

Jag återger här delar av  intervjun med  smed hustrun Kristina samt
 hennes teckning av hur stugan såg ut inifrån.

Marken som dom arbetade upp i skogen till att sätta potatis och korn  låg  en bit upp på Middagsberget  på den vänstra sidan om vägen  och kallades för ”Bye”. 
Det fanns även en lada där  som många av oss kanske minns.
Ca 500 meter högre upp låg ”Lurn” som brukades av Jonas Persson som bodde i en stuga brevid Lejdströms mitt i mot Petters hus.

"Far  var smed på Skönnarbo bruk i Östergötland.
Han drunknade, när han gick över isen för att anmäla att jag blivit född.
Mor stod då ensam med 4 flickor och 2 pojkar .Skolmästaren som gick i kosten på herrgården snöt åt sig litet mat, som han gav åt oss barn då vi kom till skolan.

Mor blev brevbärare mellan Skönnarbo och ett bruk i närheten. Efter 8 år dog hon i vattensot.
Då fick jag ta plats som piga. Jag reste till min bror som arbetade  i Hassela i Hälsingland.
Men så dog han, det var nåt fel på lungorna och 18 år gammal kom jag till inspektor Högberg.

35 kronor hade jag i lön om året och så fri kost och logi och 1 mark ull. Under en frivecka fick jag arbeta åt mig själv, men måste sköta det viktigaste i hushållet.
 Annars fick jag använda all tid att spinna och väva för fruns räkning. När det kom främmande fick jag drickspengar men de skulle delas med den andra flickan.
I 6 år bodde inspektorns på Strömbacka sedan flyttade de till Iggesund.

Jag gifte mig med en smed. Vi bosatte oss på Strömbacka.
300 kronor hade han om året och en bostad på två rum, sammanbyggt med fäxet och andra byggnader. I 57 år bodde vi i det huset. Det är rivet nu. Men jag minns så väl, hur det var. Golvplankorna voro breda. På väggarna hade vi satt upp papp och tapeter som vi fått av bolaget för det drog så. I köket fanns det två skänkar, två dragsoffor, ett bord och en stol. Det var så lågt i tak att man inte kunde stå riktigt rakt därinne. Dörren till kammaren var som en fäx-dörr i två delar. Den övre delen måste stå uppe för dragets skull, då vi eldade i den lilla spisen i kammaren. Man arbetade vid  härden på kvällarna, några ljus hade man inte annat än till jularna. På andra sidan förstu´n låg fäxet, en skräpkammare och lidret. Fäxet var murat av sten och källaren bakom var välvd med slaggsten. Ovanpå fäxet hade vi höet. Man drog upp det på  bottnen från lidret utanför med ett rep, som satt fast i ett hjul däruppe.

Ett litet jordbruk hörde till men det kunde inte föda en ko utan vi måste köpa foder till henne.
På en jordbit som Wahlqvist arbetat upp i skogen satte vi potatis och sådde korn. Det var fullt av mossa på den andra jorden. Kon mjölkade inte av halm från den marken därför måste vi köpa halm och ängshö genom bolaget. På fritiden fick Wahlqvist draga ved som vi hade fritt från skogen. Det fanns en vers med lina uppe på berget, med den halade han ned veden . Vi fick litet hjälp av bolaget till barnen, vi hade 4 pojkar. 25 öre om dagen gav de oss.Ingen skulle tro om jag berättade hur folk levde förr.
Bröd, strömming, potatis och fläsk hade vi i bästa fall till mat. När fläsket inte räckte till stekte jag ner bröd i stekpannan i flottet efter fläsket  och det fick pojkarna nöja sig med. När strömmingen tog slut och innan vi fick ta ut nytt så kokade jag potatisen i strömmingsvattnet. Det fanns inte så mycket bär förr innan skogen avverkades .Det var års avräkning någon gång på våren och Wahlqvist var rädd för att gå dit varje gång för att de skulle taga ut för mycket och öka på skulden Jag köpte lin och sydde alla de kläder vi behövde. 12 hammarskjortor gick det åt på året och jämt måste de lagas. Wahlqvists far hade en hyvelbänk ute i boden och han gjorde många av våra möbler. Han var händig med att göra skedar och träbunkar så nog gjorde han nytta för sig innan han blev liggandes sjuk. Wahlqvist hade dåliga lungor och fick sluta med smidet. De sista åren reparerade han körredskap."