EN NEDKORTAD INTERVJU MED CARL ÄRFSTRÖM FÖDD 1901 PÅ STRÖMBACKA
"Min far var så kallad mästersmed dvs förman för ett smedlag och han började tjänsten här i mycket unga år i smedjan som yngsta man och avancerade så småningom till mästersmed som det kallas.Likaså hans far var ju mästersmed här på sin tid men han slutade och dog.
Han slutade sin tjänst redan i början av 1900-talet, 1911 dog han.Min far dog 1927.
Vi Ärfströmare är en gammal Strömbacka släkt , min farfars far var också mästersmed så det yrket med wallonsmide har gått i arv i flera generationer. Vi härstammar egentligen från Fögeldal, alltså på gränsen till Dalarna där det var storrörelse förr i tiden. Järnbruksrörelse, kättingsmide och lite utav varje. Men sedan av nån orsak, jag vet inte varför för jag har inte kunnat forska och få fram så flyttade dom hit i början av 1800-talet och har varit den här trakten trogen sedan dess. Vi var en stor syskonskara, vi var 9 syskon och alla är väll utflugna åt olika håll, det är bara 2 stycken som är kvar på strömbacka.
Min far var utom sin smedsyssla här även vaktmästare för kapellet och organist med.
Och även när det kom mera prominenta talare hit som ärkebiskop Söderblom så spelade han också. Han spela för högmässa och lite utav varje men drabbades av lunginflammation och dog 1927,
57 år gammal. Han förkylde sig......
Han var gift med mor som härstammade från Friggesund och hennes mor kom väll från Bräcke i Jämtland, så vi är inte genuina hälsingar egentligen inte, från början inte.
Direkt när dom gifte sig blev dom hänvisad en gård som nu är borta rakt nedanför skolan.
Sen fick dom flytta över till en fd skogvaktarbostad på andra sidan stora magasinet som är kvar, och den gården är också kvar fortfarande, som jag för min del föddes i och de flesta av mina syskon. så där var vi bosatta i många år och där bedrev min bror karamelltillverkning några år.
vi syskon växte alltså upp här och om man tänker sig undervisningen , hur man gick i skolan så kan jag nämna att min äldsta bror och syster gick i gammelskolan som vi kallar den och som numera är ombygd till folkets hus. Där gick det 6 klasser i ett enda rum, och vad jag minns var det fröken Sandahl som skötte undervisningen där.
Sen byggdes en ny skola i backen här ,den blev färdig 1907 och jag började där när jag var 7 år och slutade när jag var 12 år och kom ut i grovarbete. det var lite av varje till att börja med. Det var sågverket, bolagets trädgård och skogen. I skogen var det mest tungt arbete men det var även sk aptering och tumning och sånt.
1915 kom dåvarande spring pojken och hämtade mig i skogen och sa att disponent Bovallius ville tala med mig. Jag fick erbjudande att komma till kontoret. Jag sökte aldrig dit själv. Först var jag springpojke där och avancerade så småningom till kassör"
Carl studerade sedan vidare och arbetade på olika orter som Iggesund, Uddeholm, Storfors bruk och Öland. Sista arbetet blev kontorschef i 21 år vid Ytongbolagets kontor i Hällabrottet.
" Innan jag flyttade härifrån brukade jag och min far arbeta mycket tillsammans i skogen på somrarna, för det var nämligen så att under sommaren slogs smedjorna igen här och man fick i stället skogsarbete. Jag var i skogen med far när jag var 9,10,11 och 12 år och han berättade mycket.
Bland annat brukade han berätta om en hemsk händelse som skedde nära bruket här och som det finns ett minneskors om vid fd Tigerströms bostad. det var nämligen så att det fanns en kolare som skulle gå till brukskontoret och göra upp sin årsräkning för kolning som han utfört under vintern och när han inte kom hem sedan på kvällen larmade hustrun bruksledningen och skallgång ordnades efter mannen.Då hittades hans kropp under en rishög bortanför den Tigeströmska bondgården, men den var utan huvud kroppen ,och den som ledde skallgången hyste vissa misstankar mot en som gick i skallgångskedjan och satte hårt åt honom och till slut erkände mannen dråpet.Han hade huggit huvudet av mannen som kom med pengarna och tagit pengarna så klart, det var anledningen till brottet. Då frågade de honom vart han hade huvudet nånstans och fick honom att gå och söka rätt på det också. Då hade han stoppat det under en hög sten , djupt under där så att han fick dra fram det själv , sticka in armen under stenen och dra fram det. Sedan fick han bära hem det till kontoret , hela vägen och sen på natten eftersom det blev natt , det var väll inte så lätt med transporter och sådant på den tiden så han kunde forslas till häktet i Hudiksvall fick han istället vara kvar på kontoret , stängdes in där ,kedjades fast där och så fick han ha det avhuggna huvudet framför sig på bordet enligt berättelsen. Dagen efter forslades han till kronohäktet där nere i Hudiksvall. Mördaren blev så småningom benådad, det blir såna där livstidsfångar och kom tillbaka och kom med i smedjan så att de såg honom där och han fick gå hem till sin hemort igen och så slutar historien om det. Jag minns inte riktigt vilket årtal det här var och korset har jag inte sett sen jag var en liten pojke.
Det var en hemsk historia men finns många liknande historier om överfall och framförallt slagsmål här under midsommaren. Då kom folk tillsammans från byarna och gjorde upp för gammalt groll och då flöt blodet också , de gick ofta till provinsialläkaren i Delsbo med dom härifrån .Det har alltid varit stort midsommarfirande här i Strömbacka så långt tillbaka som jag och mina föräldrar kunde minnas. Enligt gammal tradition så var det så att dom klädde en majstång först och främst som var placerad utanför herrgården där, och så reste man den och samtidigt hade bruket en musikkår som spelade och så hade en massa folk samlats förstås och dansade runt majstången och sen drog ... det kallades för nåt... alla genom parken och in i herrgården och rakt genom herrgårdssalen , ner till danslogen , ja tidigare var det till vagnslidret uppe vid stallet där, stallbacken. Där var det uppdelat också för bondpojkar och smeder. De fick inte dansa tillsammans utan det var en grind för var och en där. Och de kom ju ofta i kollision med varandra, det var då som blodet flöt. Och jag minns själv många gånger då jag var vittne till många slagsmål. 1922 då var det en man som kom fram till oss och sade: - Bror min stack mig med en kniv . Och då hade han stuckit honom , i själva västfickan hade han stuckit så han blödde svårt. Det var 2 Delsbo bröder , som var här och firade midsommar. I alla fall var det en av oss i sällskapet som tog av honom kniven och kastade den över stall staketet. Jag minns det mycket väl, då var åtminstone kniven borta ett tag. Annars var det ju vanliga slagsmål utan vapen också, kollosalt på den tiden. Det har ju lugnat sig åtskilligt under senare tid men det förekommer väl än skulle jag tro. I bland slogs det om flickorna men i huvudsak var det väll brännvinets inflytande. Brännvinet tog dom från Hudiksvall på senare år men tidigare fanns det på bolaget här. Bolaget tillhandahöll brännvin som dom hade i magasinet här tillsammans med mycket andra livsmedel. Det användes ofta son avlöningsmedel till smederna. Dom fick ju gärna en sup, och det har jag läst i böckerna på arkivet, en var Ärfström som fick en gång för han skött sig så bra i smedjan. Det var många som fick såna uppmuntringar under sin arbetstid.
Till midsommar för länge sen stod en och delade ut bröd och sill vid majstången åt smederna framför allt, och så öl som var hembryggt här. Brännvin delades också ut i kannor, ungefär 1 litermått. Det måste ha varit en stark kanna...
Det hörde till gammal god sed, men så småningom avtog den sedan det började betraktas som nån sorts social hjälp, liknande fattighjälp.
Det var långt mellan högtiderna på kapellet förr tillbaka. Det var jularna och nåt enstaka bröllop, nån gång kom nån kyrkoherde från socknen, som Rydkvist till exempel brukade tala där och ärkebiskop Söderblom , han var här lite då och då och många andra som kom och talade annars var det inte nån gudstjänstlokal som användes kontinuerligt inte,jämt inte utan bara vid enstaka tillfällen. Men när det var nåt så slöt bruksfolket upp och under midsommarfirande, vid majstångsresningen och även vid den fortsatta dansen i logen då slöt dom ju upp praktiskt taget mangrant både ung och gammal. Och bruksledningen var med och dansade.
Logdansen var från början fiolmusik enbart, det var gamla fiolspelare som möttes upp, sedan så tillkom då dragspelet förstås och nu på slutet nån mindre orkester också , framförallt den där orkestern mässingssextetten, dom hade ju den sysslan.
Ibland åkte man till byarna runtomkring på dans, Frisbo och Moviken till exempel men ofta i stugorna då o senare tillkom lokaler, godtemplarlokaler i byarna och här på Strömbacka.
Mina föräldrar var med i missionsföreningen men inte godtemplarna,dit gick dom inte.
jag var ju för all del med i godtemplarlogen ett tag mest för att man måste ju vara någonstans och så hade dom bibliotek där, jag var föresten bibliotekarie för det en tid.
Jag var ofta i kapellet med pappa, på julafton gick vi dit och satte ljus i stakarna där. Då fick man tälja ljusen så att dom skulle gå ner i stakarna, 140 ljus behövdes. Vi placerade 5 i varje fönster, dom där korsen som syntes och sedan i bänkraderna och tidigt på juldags morgonen till jul ottan gick vi dit och tände ljusen. sedan klockan halv 5 så gick han upp i kyrktornet där och jag följde med och lyste honom med en lykta.Då slog han på dom där stora trianglarna och då såg man genom luckorna som far slog upp och samtidigt kunde vi se hur det ena ljuset efter det andra tändes i bruksstugorna, men framförallt i herrgården, då vart det upplyst direkt i samma minut som klämtningen började.Det fanns ingen uppvärmning i kapellet på den tiden och det kom dit mycket folk även från byarna runt omkring här. Dom körde sina långa slädar, miltals för att komma till guds tjänsten i Strömbacka. Där satt dom och frös i sina bänkar och skakade av köld. Då läste disponenten evangeliet där ifrån predikstolen första ottan , på min tid var det disponent Bovallius och andra ottan var det gamla pensionerade kamrern. Det lär ha varit samma sed tidigare också att bruksledningen tjänstgjort som präster där. Det är först nu på senare tid som dom använder präster för ändamålet, då kommer Bjuråkers prästen.
man hade jordbruk också en två tunnland ungefär och det födde dom 2 kor på. men då fick dom sköta om det själva men lador och sådant höll bolaget.
annars fick man sköta om det på ledig tid. Det var skiftgång och arbetstiden var nog 70-80 timmar i veckan.
Jag kommer ihåg när min farfar låg på sin dödsbädd, han fick kräfta vid 69 års ålder , då skickade han efter mig för att tala med mig.
Det var 1911 och jag var 10 år. Så gav han mig instruktioner om hur jordbruket skulle skötas. han hade bla gått upp ovanför den där täkten som det hette på den tiden. Ovanför där så var det en lövskog. där hade han gjort en lövsal, gått omkring där under sin sjukdomstid och pysslat och gjort någonting som skulle vara som ett minne efter honom.Där fick man vissa instruktioner om hur det skulle skötas och särskilt väl minns jag hur man skulle placera hässjevirket.
Fiskade gjorde dom mycket, det var en kär fritidssysselsättning.
min far tex han var ute så fort han fick fritid.
det var efter en sådan resa han sjuknade, fick lunginflammation och dog.
Han hade nämligen varit ute på sjön och fiskat och det var regnväder och kom hem blöt och kall och skulle byta kläder . Men då hade vi främmande hemma som han inte gärna ville gå in för så han gick på jordbruket i stället och det var beläget ganska långt bort, en kilometer, kanske mer. Där arbetade han med dikning någon timma eller ett par, han hade ju bara dom där 5 timmarna på sig innan han skulle jobba igen, det var ju skiftgång. Så gick han hem så småningom. När han kom hem fick han besked om att han var utkommenderad till att vakta översvämningar som hade hänt.
det var inspektor Hanhe som beordrade ut honom på det.
Då gick han ut på kvällen direkt som han var, fick kanske lite mat först och sen skötte han dammluckorna för natten. Så kom han hem och var sjuk, dåligt sjuk se....Dubbelsidig lunginflammation ...Dom skickade efter läkare också, men det hjälpte inte. Han låg sjuk mellan påsk och midsommar. Annandag midsommar dog han. han klarade inte det där..... Det var...ja, jag vet inte vad man ska skylla på. Normalt sett hade han ju kunnat klara den där förkylningen också, men han hade haft lunginflammation 5 gånger förut också. Det var en mycket vanlig åkomma bland smederna när dom stod där genomheta och blöta i sina skjortor då framför härdarna och så gick dom hem på natten och det kunde vara 25 grader kallt.
han hade som sagt haft 5 lunginflammationer förr men den här gången strök han med. Då var han 57 år.
jag vet att min far och farfar kunde lägga av pengar trots att dom hade så dåliga avlöningar, det berodde kanske på att det inte fanns så stora möjligheter att göra av med pengar på den tiden. Fisket och bärplockningen hjälpte ju upp lite med. I mitt hem så hjälpte ju mor till i karamell tillverkningen , en konst hon ärvt efter sin mor. Det hjälpte upp åtskilligt, hon sålde många hundra kilo karameller till handlarna här.Det var bara att lämna ifrån sig och byta till sig varor. Hjälpte ju opp kollosalt.
Jag bodde hemma tills jag var 24 eller så, hade jag mycket jobb på kontoret fick jag bo i ett rum där på övervåningen.
Mamma tillverkade våra kläder, som pappas arbetskläder och kostymer och så, hon var händig på det viset. Det var mycket hemarbete på den tiden, dom skulle ju sköta korna med.
Tvättade gjorde dom själva eller lejde för det. Hos oss hade vi en liten tvättstuga i närheten , men sedan så när dom tvättade fick dom gå till sjön, Brukssjön och skölja och klappa som det hette. Oftast försiggick det på vintern och dom fick hugga hål i isen , stoppa ner kläderna i klappan och klappa ur. Tvättades ett par ,tre gånger om året. Pappa och Grannen Nordqvist ( de bodde i hus vid magasinet) byggde en tvättstuga själva och det underlättade ji en hel del.
Bagarstuga fanns ungefär mitt på bruket. det bakades sånt där bröd som dom sedan hängde upp i spett, dom gjorde ett hål så dom kunde träda på spett och sedan hänga upp dom på vinden. där hängde dom och torkade och togs ner allteftersom.
fanns en slaktkunnig person på bruket Nils Eriksson som man anlitade vid slakt av kor, kalvar, grisar och så. Han var trädgårdsmästare annars.
Affärn va det centrala på bruket, där samlades dom och gjorde sina affärer.
Framför arbetar kasernerna kunde det stanna försäljare, såna här västgötar, från västergötland i regel , körde sina hästar och sålde tyger och allt möjligt.
Jag minns speciellt en som hette Franzén och som bodde hos min farmor , han körde med häst och hade ett stort lass efter sig med tyger . Det jag beundrade mest var hans stora värja som han hade med sig för att värja sig mot landsvägsrövare. det var nåt för en ung pojk att titta på. Han brukade hänga upp den i sin slida på köksväggen då han kom och bodde då och då. Jag var dit och fingrade på den många gånger och fick alla möjliga associationer för mig i den åldern jag var då.
Många av smederna trodde på tomtar, far påstod att han sett dom i smedjan och varje julafton satte dom ut gröt åt tomtarna.Gröten var borta sen när dom kom tillbaka fast det fanns ju råttor med....
Att dom trodde på tomtarnas förekoms är alldeles säkert.
Smederna var rädda för vittror och man fick inte slå ut hett vatten på dom tex eller störa dom underjordiska folken. Det var allmän tro.
En del människor gick igen efter sin död som den där Förvaltare Grafström som dom sett efter hans död på kontorsgården.
Pappa berättade en historia en gång om en bokhållare som tog livet av sig ute på sjön genom att fylla stövlarna med sten och sand och sänkt sig själv ute på sjöns djupaste ställe efter en kärlekshistoria.
Varg, lo och björn har vi inte haft men en elak tjur minns jag att bolaget hade i storhagen som antastade folk. Dom enda ha lät bli var fruntimren som kom dit till sommarladugården som bolaget hade åt sina kor för att mjölka.
Smederna hade inte sommarladugård åt sina djur utan dom gick på skogen och kom hem om kvällen.
Det var mycket livligare på Strömbacka förr. Några hundra som bodde här, det behövdes folk till 3 smedjor , kolkörningen plus annan industri , byindustri som kvarn och snickeriverkstad och sådana mindre saker.. Det fanns ju inte maskiner då utan det skulle ju ersättas med arbetskraft istället.
Samlingslokalen på Strömbacka har alltid varit gamla skolan , som använts av både religiösa och godtemplare , föreningar och andra som samlats.
Men nu är den omvandlad till nån sorts folkets hus , jag vet inte hur det ser ut men är väll ombyggt helt och hållet antar jag.
Den mat som oftast åts i stugorna här var amerikanskt fläsk tillsammans med pannkaka eller sill, strömming och potatis.
Skogsarbetarnas vanligaste rätt var nog kolbullen som dom själva kunde tillaga lätt. Det var bara att ta vanligt vatten och källor fanns det ju gott om i skogen, dom tog vatten ur källan, tog fram sin vetemjölspåse och gjorde en smet av det. Sedan skar dom sitt amerikanska fläsk, lade det i pannan och fick rikligt med flott i den. Sedan slog man smeten i pannan och då kunde det hända att flottet var så rikligt så att det kröp in i alla kanter på pannkakan och gjorde kolbullen väldigt läcker på det viset.Sen drack dom mjölk till, det passade till den feta bullen.
Fanns en slaktare Pettersson som brukade sälja sitt kött i Strömbacka.Han kom hit med sitt lass och sålde.
Sill och strömming köptes i handelsboden. Sillen var billig och fyllde ju ett behov av vitaminer också. Sill är nyttigt och det tror jag dom har kommit underfund om.
Till jul åt vi främst lutfisk och risgrynsgröt, senare tillkom smörgåspålägg och liknande. Skinka var inte heller obligatoriskt förr.
potatis satte vi alltid 2 tunnor hemma och fick tillbaka 8 tunnor.
Smederna jobbade ju i skift dag och natt så fruarna på bruket fick hålla ett speciellt hushåll då karlarna kom hem och skulle äta. Oftast ställdes maten fram på bordet till dom kom hem på viloskiftet. Det berättades om en som hette Ström som kom hem en natt och skulle äta och där stod ett fat med gröt på bordet och en skål med mjölk i. Då låg katten på grötfatet, det var ju varm gröt och katten tyckte nog det var skönt att ligga där. Djurvän var han men tyckte det gick för långt när katten förstörde gröten så i ilskan röt han till åt katten så den gav sig iväg därifrån och då tog ström helt sonika och vände på fatet och åt från undersidan. Då fick man inte vara kräsen inte.
Hemma användes det mycket kaffe och far hade alltid en stor kruka som det gick 1 liter i och den fick han ofta tillsänd under skiftet också o så drack han på stående fot, drack ur locket då. Kaffe, det var den bästa drycken.
kaffebröd var mest på Söndagarna. Mamma bakade själv men annars fanns ju även sk tvåöresbullar att tillgå, som var lika stora som dom som kostar 30 öre nu.
När Amiral Lidman fyllde 50 år 1907 så bjöd han hela bruksbefolkningen på en stor kaffe fest på nya skolan här uppe. Alla gick man ur huse så det var fullt av folk i dom stora salarna. Där vankades det mycket bröd, så mycket att en del stoppade i påse och gömde under skola byggnaden i såna där katt hål och åt bullar även dagen efter. Det var en riktig folkfest det!
På kvällen avbrändes det fyrverkeri borta vid kontorsviken.
På herrgården var det annars mycket festligheter men dom festerna var interna och historierna därifrån är ingenting att tala om....."