sixten wahlström 2016
"Mormor Beda var född 1866 och hon gjorde det bra!
Hon fick 5 barn med Zimmerman och 8 barn med Nordqvist.
Det var mamma Anna å morbror Gösta som stannade på strömbacka.
Nordqvist skadade sig och mamma berättade att mormor Beda kokat blåbärssoppa
för det tyckte han om,
Han var säng liggandes och hon hjälpte honom med soppan, efter ett tag så såg hon att han hade kräkts och det var ju bara blod och han sa det är inte långt kvar nu e...
-jo då,ingen fara sa Beda det är ju bara blåbärssoppa men han dog strax efter .....
Då var det 1931 och hon hade ju bra många barn då med när hon blev själv....
I en av dom röda längorna bodde en tant minns inte namnet ,en gammal ,gammal gumma och när hon öppna döra va likom ett för rum å där va inget golv utan bara backen , så jag frågade mamma bor hon bara på backen?
-nä sa mamma hon har ett kök längre in ...minns inte va tanten hette...
Björklund va en rolig en....
Han körde bilen åt bruket. Miinns när han var gammal och berättade:
-jag hade första bilen här och jag körde förvaltaren o alla dom där gubbarna .
Han var snäll Björklund.
Joel Hellberg bodde också i en sån där lång röd arbetarlänga och moster Hulda Zimmerman var hushållerska åt honom ett tag.
Joel va en liten särling. Han kunde stä getingar å lite av varje .
jag minns när jag högg i skogen å det va ett stort getingbo o jag va så jäkla rädd getingar å Joel högg brevid så jag sprang till honom å sa åt han
- Du joel kan du hjälpa mig ,du som kan stä getingar?
- Jag har inte tid nu e men följer väll mä dig då.
Han stod där ett tag och å peka med fingran mot geting boet.
- Nu kan du lugna dig ett tag men sen kan du gå dit.
O jag gjorde så men det gick inte att vara där det surra för fullt å jag sprang därifrån.
Han kanske hade en dålig dag...
Jag gick å sålde tidningar å då hade han tidningen Fib å va man sen med tidningen brukade han säga om man mötte han : kan undra vart pöjken som säljer Fib tagit vägen ...
Joel va en rolig gubbe, gifte sig aldrig å va mycket uppe hos Wedins...åkarn...varje dag o hjälpte till. Hemskt snäll.
När det va dax att tvätta i Masbo där vi bodde så kom mormor Beda roendes över sjön från Strömbacka för att hjälpa mamma. Redan klockan 5 på morgonen kom hon men mamma hade ju korna att sköta först och då sa mamma till mormor att hon fick så lov o vänta för hon måsta ju mjölka o separera osv o då gick mormor ner till sjön igen o satte sig där å väntade tills mamma kom ner å då va ju Beda väldigt gammal.
En gång skulle hon inte få vara med för moster Hulda som va lite kärvare än mamma.
Mormor kom roendes å mamma och Hulda hade redan börjat med tvätten och dom hade varsitt stötbräde men mormor vart utan ,
-Men jag då ska inte jag få ett bräde? undrarde mormor.
-Nä, sa Hulda du får inte vara med nu för att du är gammal o ......nä inte nu...
Men mamma veknade å sa .
-Jo det är klart mamma ska va med! o hon gjorde i ordning åt na så hon också fick vara med.Det va kanske sista gången...
Mormor bodde i hagen när hon dog ,
Först bröt hon av sig lårbenshalsen å morbror Gösta tog hand om na så hon låg i rummet där minns jag. Å då va Göstas gumma moster Emma också väldigt ofärdig ...
Gösta o Emma bodde vid grindstolparna där Gösta bygt sitt hus.
Dom orkade inte mä mormor för det va ju mycket skötsel så fick hon åka till Bergsjö o sjukhemmet där o där dog hon......
John- mora va en rolig gumma hon sjöng å alltid full fart, Gubben John, jag kommer ihåg att han fick en sjukdom som gjorde att i nedförsbackar när han gick så gick det för fort å han fick inte stopp på sig....
Min pappa Johan Konrad var smed och farfar Johan Wahlström var född 1850 å kom till Masbo på 1870 talet nån gång,
Pappa blev född 1880 o så hade dom en pöjk till men han var nog lite äldre än pappa o du vet vilken olycka det var i Masbo , farmor hade gjort i ordning för att tvätta mattor en balja med vatten å lut.å hon gick till fäjse för att mjölka korna tror du inte att pojken kröp ner i lutvattne o brändes upp totalt, vilken tragedi...
Tilda Rann hustru till Gustaf va väldigt snäll. Hon va kraftig å Gustaf va inte så stor. Det va ingen av dom där Rann pojkarna.
.Tilda vart sjuk o Gustaf jobbade i smedja o dom hade ju fäjsen å uthusen i långa rader mellan hagen o bruket å gustaf fick sköta om det där men på slute sa han:
- Kan undra Tilda om du kommer på bena snart så du kan gå o ge grisen..
Dom rev domdär fejsen också... mycket minnen som försvinner när det rivs...
Mamma bodde 52 år i Masbo sen flyttade hon fram på bruket . Hon bodde i nya pensionärshemmet , i samma hus som Winlund och Anna Rann .
Folke Olsson i Masbo o jag var kusiner o han bodde ett tag på strömbacka.
1946 bodde dom granne med oss i masbo.
Folke hade jag sån respekt för.....mötte jag honom stod jag i givakt fast jag va över 70 år....
Jag gick i Frisbo första åtet i skolan. Fick åka häst å vagn då o sen gick jag i Strömbacka å sen Moviken.
Mamma var lika bra med lien som pappa å till och med bättre på att slipa dom .
Hon brukade gräla på honom..
Från kolmilan gick en järnväg som gick genom kolkrossen å sen ner till smedjan å gubbarna som jobbade i kolkrossen där va kolsvarta och det fanns ingen ventilation eller nåt sånt .
Det var en maskin som krossade och dom sorterade kolen som gick på ett band o till säckar.
Att inte kol krossen bevarades....
Nordqvist var elektriker och han lödde proppar själv...
Sas att det spökade vid gamla likhuset så man gick fort förbi där när man måsta gå förbi
Helge Rann sa det..
- Det spökar där...
Bakom jägmästarens var ett mord i skogen en gång.
Rättar Alfred han va hemskt gammal å jag va 14 ,15 år ,å då skötte vi om jägmästarns o sköt pannved o stoppa ner i källaren i det huset. Det va kusligt att hålla på med ved där bakom huset .
- Har du mött nån som kommit ätter dig nån gång? frågade Alfred å jag undra va han menade å då skratta han...
Då gick det att bli mörkrädd...."