Något äldre blev jag hjälpkarl till en vallonsmed och hade 800 kronor om året i lön. Som utbildad smed sysslade jag först med lanchashire smidet. I lönen ingick ett bostadsrum, som jag hade kvar i 12 år. Så fick jag byta med en nattvakt som råkat komma nära ett hjul och fått foten krossad . Han flyttade in i mitt  rum och jag fick hans 2-rumiga bostad .
Man skaffade en möbel i taget och satte den där det fanns plats.
2 tunnland jord hörde också till min lön men jag odlade egentligen bara lite potatis.2-3 kor hade jag vanligen och ibland en gris.
Sedan blev jag vällarmästare och 51år gammal fick jag hjärtfel och måste sluta med smidet och bli dagsverkare med 4 kronor om dagen i lön
Städseln var alltid strax innan jul, då kontraktet skrevs eller man gjorde upp om löneförändring. 5 kronor fick man i städselpengar.
Vi köpte både ull och lin och spann och vävde hemma.1 pund lin kostade 5-6 kronor. vi hade långa hammarskjortor av grov väv och vita hammarbyxor, en del färgade dom. Av ullen stickades långstrumpor, vantar och blå eller röda tröjor. Hjärtvärmaren, ett trekantigt stycke med 4 band som man knöt omkring sig var även stickad av ullgarn. Man köpte  röd och blå vadmal till rockar och  tröjor. För kölden hade man en varmt fodrad väst.
Skräddaren kom en gång om året och stannade några veckor. Utom kost och logi skulle ha  1-2  kronor om dagen.
Till skomakaren när han kom skulle man ha färdigt smort läder och ha täljt näver åt honom. 8-10 kronor tog han i betalning utom kost och logi, men då gjorde han skor till hela familjen.
Bolstren stoppade några med dun. Man spritade dunet och rensade det i såll  och plockade bort felaktiga dun. De flesta hade halm madrasser.
Till helgerna bykte man. Nere vid dammen fick man klappa och skölja , fast det ibland var isvatten. Vi bykte 4 ggr om året. Hammarskjortorna  blevo kolsvarta i hammaren efter en liten tid.
Öl bryggdes en 7-8 gånger om året.1 kanna gick åt på skiftet. 1 kg malt kostade 25 öre. Man bryggde 2 ämbar åt gången.
till jul fick smederna 1 pund malt och lutfisk.
 
Man fiskade på viloskiftet, lediga stunder eller söndagarna. Det var mest gäddor, ål och abborre vi fick. Vi använde grimnät och pulsade in fisken. Några kaggar fisk var det mesta vi allt som allt brukade få. Fisken saltades och torkades på pinnar i solen. Vid användande  blötte man upp den, kokte den eller stekte den i ister eller talg.
Varje höst slaktade vi och vanligen köptes slaktdjuret. 25-30 kronor fick man ge för en 1-års kviga. Vi slaktade alltid själva. Köttet saltades och  torkades till vintern. Köttsoppa var vanlig söndagsmat. Man gjorde även många slags korvar, grynkorvar och blodkorvar som man skulle äta på juldagsmorgon , uppstekt med bröd.
Korn och råg togs ut 1 gång var tredje månad på kontoret, bokhållaren förde räkning. Mala fick man göra hos bruks mjölnaren, han tullade 1 kappe på var säck.
Bröd bakades flera gånger om året. Småbak gjorde man gärna till helgerna. Vi hade 3 meter långa bakbräden. till vardags hade man alltid hårda rågkakor eller tunnbröd av korn. I bland gjorda på vatten och ibland mjölk. Kornet var grovt malet. Under senare tider användes rågsikt eller vetemjöl. Till jul och efter brygden hade man vörtlimpor. På höstarna när blåbären var mogna gjorde vi även blåbärskakor. man blandade kornmjöl och vatten, bakade små runda kakor av degen, vek upp kanterna så att blåbären som rörts i socker, låg kvar. De gräddades och åts med socker. Socker användes annars mycket litet, bara om man hade råd. Kakor med socker kallades "bet-tarst"
Om vintrarna åt man mycket rotfrukter som rödbetor ,morötter och kålrötter. De stampades ihop, kokades och en redning av kornmjöl och vatten rördes i.
potatis kunde man äta kokt till dom flesta målen. Men den kunde också rivas och användas vid brödbakning.
Till frukost vid halv 9-9 eller tidigare åt man stekt gröt ,tjock mjölk  eller bärmos och mjölk.
Klockan 12 på middagen kunde man ha strömming, sill, pannkakor, stekt fläsk, kålbullar eller någon soppa. En god maträtt var kornmjölsklimp med messmörs -sås.
På kvällen efter avslutat arbete åt vi ärtvälling, bönvälling, kornvälling eller strömmingsvälling. sötklubb kunde förekomma nån gång. Många åt spicken sill och bröd och kornmjölsgröt.
När jag gifte mig fick jag 200 kronor i brudgåva av föräldrarna och kamraterna. Men vi skulle hålla mat och starkvaror till dem alla i 2 dagar.
Till midsommar bryggdes öl och 2 kannor delades ut per man plus sill och bröd. Man dansade senare på kvällen.
i Bland kom ungdomen tillsammans på Söndagskvällarna. Man samlade ihop till en spelman, dom skulle ha 3-4 kronor för en kväll. Man gick i lag och hade lekar. " ropa nummer", "blindbock, "änkeleken, "gömma ringen. Alldeles som små barn leker nu lekte man då, innan man gifte sig.
På annan dag jul gick vi alltid med julbocken. Vi hade ett bockhuvud av trä och en fäll,som var fastspikad på huvudet. En karl kröp i och bar bockhuvudet. En var Herodes som läste , 3 vise män som sjöngo och en Judas som tiggde. Vi gick i varje gård och fick pengar, brännvin eller mat. På herrgården fick vi en gång 5 kronor i guld, men dom hade tagit fel och skickade ett  bud som bytte ut den mot en vanlig femma. Vi var en 6-7 stycken som gick med bocken och vi delade på pengarna. På kvällen blev det dans i någon bruksgård.
Det fanns en "bergslåda" förr på kontoret. Varje smed betalade litet och fick pension. Far fick 5 kronor till jul de sista åren.
 
Ljus stöpte man till helger av talg efter slakten. Annars hade man inget annat lyse än från spisen. Kvinnfolken satt och spann vid spisen och karlarna lagade redskap, band nät eller snidade i trä. Man hade luckor för fönstren som slogs ihop på kvällarna.