julottan


 
Klockan halv  5 på julaftons morgon slog klockaren i dom stora trianglarna och genom dom uppslagna luckorna i tornet kunde han se hur det ena ljuset efter det andra tändes i
bruks stugorna och herrgården.
Efter klämtningen tändes dom 175 ljusen i stakarna som stod i kapellets fönster och i bänkraderna.
Det var klockaren som gick runt på julaftonen och samlade in ett hemstöpt ljus från varje familj på bruket
Förr tillbaka fanns ingen uppvärmning i kapellet men folk kom  åkandes i sina slädar från byarna runtomkring för att höra gudstjänsten.
Dom satt i bänkarna och hoppade av köld.
Det var bruksledningen som tjänstgjorde som präster och läste i postillan.
Det kunde vara   disponent Bovallius som läste första ottan klockan 6  iklädd päls och vintermössa och andra ottan läste bokhållaren Swartz klockan 8.
Organisten ,en äldre man vid namn Hans Erik Palm ,hade ett år lejt hornmusiken för att spela julpsalmerna , för han var gammal och fumlig vid orgeln, dom fick sitta och röra på ventilerna hela tiden annars frös dom fast.
När bruksarna sjöng stod andedräkten  ut som röken på en skorsten.
När det var så där kallt i kapellet brukade Swartz efter andra ottan komma ut på kyrktrappan och säga" det gick förbannat fort det där".
Smeden Per Johan Rann  som var djupt troende gick aldrig på julotta för han tyckte inte att det passade sig att folk som söp och svor läste i postillan.
 
På 1800-talet fraktade smederna dagarna före jul upp glödgade smältstycken upplagda på en tjock järnhälla till kapellet för att få upp värmen men det besväret frångick man och höll ottan i oeldat kapell som endast värmdes upp av stearinljus.
I
Nu för tiden kommer Bjuråkersprästen hit och håller julotta på juldagsmorgonen.