smeder strömbacka bruk vid nedre hammaren 1921 smeder strömbacka bruk vid nedre hammaren 1921

STRÖMBACKA BRUK

På 1720 så var det den snillrike bonden och klockstapelbyggaren Jon Ersson , fänriken Hans Brask o sergeanten Jonas Norberg, samtliga från Delsbo  och handlare Anders Lindell fr Hudiksvall som började leta efter malm i Gåcktjärsberget i närheten av Hedvigsfors och middagsberget vid Strömbacka. Dom gjorde inmutningar, bildade bolag och hittade även järnmalm.
Den här gruvhanteringen i Bjuråker blev snart känd för askultanten o sedemera bergmästaren Daniel Ahlbom och hans svärson Peter Strömbäck, rådman i Gävle.Dom räknade med att det här fanns pengar att förtjäna om dom kunde köpa gruvan. Dom 3 viktigaste faktorerna för järnhantering fanns ju: skog ,vattenkraft och järnmalm. Så kom det sig att bolaget från Delsbo sålde gruvan till Ahlbom och hans svärfar Strömbäck.
Den första masugnen i Bjuråker Byggdes i Hedvigsfors eller Aldersfors som det hette vid Dalaåns nedre fall. Masugnen kallades för Österbo masugn och 1746 gjordes den första blåsningen.
Det fanns mycket riktigt gott om skog och tillgång till vattenkraft men det visade sig att det inte gick att använda malmen då den var alltför järnfattig.Funderingar kring att  lägga ner hyttan fanns säkert men istället bestämde sig Ahlbom och Strömbäck för att köpa tackjärn som forslades med hästar från dalarna. sedan köptes malm från roslags-gruvorna och Utögruvan i Stockholms skärgård. Malmen seglades med skutor till Håsta udde utanför Hudiksvall och därifrån med hästar till Hallbo där det fanns ett upplagsställe.sedan gick transporten med båtar sk malmhaxar som roddes och seglades över Dellen till Friggesund.Därifrån forslades malmen vidare med oxar och hästar upp till Hedvigsfors och Österbo masugn.
Tackjärnet från masugnen  fraktades sedan tillbaka samma väg som malmen kommit och så fortgick transporterna till in på 1800 talet.Peter Strömbäck fick 1746 privilegiet att anlägga en hammarsmedja vid Rågärdströmmens vatten fall som bildades där Skärås o Frisbos och Rågärdssjöarna rinner ut och bildar 3 st vattenfall, platsen fick namnet Strömbacka och den första smedjan anlades 1752 Det var inte problemfritt när hammarsmedjan  byggdes , det var stora problem med ortsbefolkningen. Till att börja med  försedde österbo masugn smedjan med järn.
Den andra masugen som anlades i Bjuråker var den i Moviken som byggdes 1796. Det var efter Peter Strömbäck som bolaget fick namnet Strömbacka Bruk.
 
Bruks patron PA Tamm köpte Strömbacka 1828 och i och  med det började en ny era i bolagets historia.
Tamm köpte en ångbåt,en hjulångare som fick namnet efter honom  för att underlätta transporterna av  malm och järn
invigningen av båtenten Tamm skedde på självaste midsommarafton 1842 då den sjösattes under mycket festliga former.Sjötransporterna ombesörjdes av tamm 1842-1860.
på 1850 talet lät Tamm bygga  slussar i Näsviken och Hamre för att få en sjötrfikled från Moviken till Iggsjön i Iggesund. När dom styrande handelsmännen i Hudiksvall fick veta detta så började dom bli rädda  för att deras handel i staden skulle bli lidande och förhandlade med Tamm om att få bygga en smalspårig järnväg fram till Forsa kyrka. Järnvägsbygget höll på under åren 1857-1860.
Baron Tamm dog 1860 och fick aldrig se det nya transportsystemet med slussar o järnväg i funktion. en ny ångbåt Tamm 2 hade byggts 1858 på södra varvet i Stockholm och skulle nu erssätta den gamla båten.järnvägen var den nordligaste privatägda järnvägen i Europa. invigningen av den och slussar skedde med pompa o ståt 17 juli 1860. det var gudstjänst i Forsa kyrka och fest med överstar,majorer och kaptener i sällskapet i såghuset i Friggesund där ett femradigt sågverk byggts upp av Strömbacka Bruk.Men festen i Friggesund kunde ha tagit en ända med förskräckelse då de fina herrarna o deras damer skulle återvända till sina resp hemorter o hade gått ombord på båten som skulle forsla dem över Dellen, då de råkade ut för det värsta oväder som rått i mannaminne. först kl 3 på morgonen var alla välbehållna i Hudiksvall.
 
Järnvägen breddades senare och utsträcktes till näsviken 1875.ända fram till järnhanteringens slut skedde alla av o på lastningar vid Näsvikens gamla järnvägstation. 1888 fullbordades järnvägslinjen på hela sträckan från  Hudiksvall till Ljusdal och ny järnvägstation byggdes vid Tamms kanal.
 
Masugnen i Hedvigsfors lades ned redan 1867 och i Moviken upphörde driften 1937. Den sistnämda restaurerades 1969 tack vare ett frikostigt ams bidrag o är nu minnesmärkt över gångna tiders järnhantering i Bjuråker.numera ett turistattraktion.
vallonsmidet i strömbacka fortsatte till 1947. 1944 infördes lancashiresmide som utfördes vid sidan om vallonsmidet och pågick ända fram till 1953. det året slocknade för alltid elden i dom gamla järnsmedjorna både i bjuråker och iggesund.när vallonsmidet upphörde i strömbacka 1847 var det världens sista vallonsmedjan som togs ur drift .det sista vallonjärnet som tillverkades bestod av 100 ton stångjärn och det skickades först med båt till finland o sedan med flyg till amerika. den sista vallonmästarsmeden var gustav rann.
 
Det fanns som mest 3 smedjor i Strömbacka
Övre hammaren-den första som byggdes ,  den brann ett par gånger och byggdes upp och står kvar än i dag. sen fanns mellanhammaren och nedre hammaren-dessa lades ned 1918 och är nu rivna.
vallonsmidet infördes redan på 1600-talet i sverige , det var en förnämlig råvara och dyrbart att framställa.kolåtgången var stor. i movikens masugn förbrukades årligen 22000 kbm träkol och strömbackasmedjan 4000 kmb.
 
Från början bedrevs tysksmide i Strömbacka. 
P A Tamm införde 1828 även vallonsmida i verksamheten.
 Bruket utvecklades under hans ledning till det främsta i Hälsingland.
På 1860 och 1870-talen infördes metoderna franche comté smide
och Lancashiresmide som var mera kolsnåla än tidigare metoder.
Tackjärn från Movikens masugn fraktades upp till Strömbacka på den s.k.
 Oxbanan som byggdes 1883-84. Från 1912 användes ett motorlok. 
Vallonsmidet upphörde 1947 och smedjan lär då ha varit den sista i världen
med vallonsmide.
Lancashiresmidet fortsatte till 1953 och var vid nedläggningen
landets näst sista lancashiresmedja.
Nuvarande smedja, som bl a innehåller en vallonhärd och tre lancashirehärdar,
 en vällugn för vallonsmidjet samt en vattendriven mumblinghammare,
har återuppbyggts efter bränder 1930 och 1937. Anläggningen är numera
byggnadsminne.
Mycket av den gamla bruksmiljön finns bevarad i
Strömbacka med bruksgata, herrgård, kapell, kontor.
Gör gärna ett besök sommartid i den gamla smedjan och  i museumet som ligger
i det gamla labbit.