Gottfrid kom från en stor familj och mer om den kan du läsa i huset Mjölnars.

Stort tack till dig som gett oss texten här nedanför och bilder!

Gottfrid Zimmerman född 1887-05-11 i Österbo Bjuråker är nummer tre i barnaskaran av fem till mjölnare Karl-Fredrik Zimmerman(1850-1892) och Beda Kristina Bjurström(1866-1950). 
Gottfrids pappa dör redan år 1892 när Gottfrid är 5 år.
Gottfrid växte upp i Hedvigsfors tillsammans med sina syskon och mamma Beda, börjar att arbeta som skogshuggare runt om i trakterna innan det bär av till Härjedalen och slutligen Hån.
Vi får följa Gottfrid mellan åren 1911-1917 då han skriver dagbok. De flesta anteckningarna skriver han i någon skogskoja under de långa och tråkiga vintermånaderna. Tristessen lyser igenom och han längtar till våren och sommaren när allt livas upp, åtminstone när det är fint väder.
 
Här kommer några utdrag ur dagboken.
 
Söndagen den 5 mars 1911
Det är första dagen som jag har denna bok och därför tänkte jag göra en liten anteckning. Det är strålande vackert väder, skogen står så grön så det påminner om leende vårdagar men ack än är det ganska länge innan det blir vår. Det är mycket långsamt nu för tiden det enda roliga som finns det är logemötet och det början kl 3 och nu är kl 11 så det är lång tid än att sitta vid sina egna funderingar. Och jag funderar vad det är bäst att göra och kommer till slutsatsen att det är bäst att läsa och skrifva. /Hedvigsfors Gottfr Zimmerman   
 
Fredagen den 14 juni 1912
Nu är den härliga sommar här den som nu bara hade det så ställt att man kunde göra hur man ville nämligen njuta av naturen men arbeta får jag i stället hela dagarna så det är ett strävsamt liv fattigman får göra, men det måste gå.
 
Söndagen den 16 juni 1912
Åter en söndag men fult väder så nämnvärt roligt blir det nog inte. Kanske i kväll. Jo jag fick det trevligt, bättre än jag kunnat drömma om.
Kilen den 26 januari 1913
I dyster enslighet på kojans brits jag sitter och tänker på min trista tillvaro under kampen för brödet. Det är väldigt kallt, det har varit så hela veckan. Förtjänsten ej att nämna, annars är jag vid god kroppskondition fast det är fullt med rök i kojan, det är ett djefla näste här skulle faen bo och inte människor. Nu lider det mot kvällen men långsamt är det utan gräns jag lider av tystnaden. Mina svärmiska tankar har ingen ro de ilar hemåt jemt och ständigt.
Torsdagen den 21 augusti 1913  
O trista ensamhet var ska jag nöjen finna. Det är ett otrevligt väder nu för tiden, hela månaden hittills har det regnat och det ser ut som det aldrig skulle ta slut. Det är snart slut med sommaren och jag tycker att det inte har varit någon sommar, men än kan solen lysa och än skall morgon gry, fast det ser mörkt ut för närvarande. Kan undra om det blir nå roligt åt söndan, lika trist som förut tänker jag, fast nöjen fattas inte om man förstår ta fatt dem, men jag låter dem mestadels gå ur händerna./Gottfr Zimmerman
10 juni 1914
O! vad vackert det är i kväll, så fridfullt i naturen och fåglarna slå sina drillar. Jag tycker det är för tidigt att gå till sängs när det är så härligt ute, jag skall gå ut ett tag innan jag lägger mig. Ack om det vore lika vackert åt lördagkvällen med. /Gottfr Zimmerman
Söndagen den 24 januari 1915  Stockås-skogen
Nu liksom för 2 år sedan befinner jag mig i en koja men nu i Härjedalens skogar och hugger timmer förstås o usligan skog, den styggaste jag varit med på så jag undrar hur förtjänsten kommer att bli i vinter och kojan den är inte i ordning än, det är en djevla murare som inte kommer någon gång. Annars är det ensligt att vara så här avskiljd från yttre världen en hel vinter, ett rov för de stridigaste känslor med tanken riktad dit jag ej når och mitt bröst av längtande suckar häves. /Gottfr Zimmerman

Hedvigsfors den 31 oktober 1916
Skall nu resa ut mot okända öden fast jag är förhindrad av det dåliga föret och det ännu styggare vädret. Måste resa utan att ens ha återsett ”henne” som jag inte glömmer, varför denna tystnad? /Gottfr Zimmerman
 
Hån den 15 november 1916
Är ensam i en koja uppe bland Härjedalens fjäll, hvilka öden en människa genomgår – livet är innehållsrikt fast besvärligt. Vad lugn jag är nu än mot förr, ingen längtan, tar dagen som den kommer och är nöjd med min lott.
Till Bjuråker längtar jag ej kanske jag blir kvar här i Hån mina återstående dagar, kanske de äro lätt räknade det skulle ej förundra mig om jag bleve sjuk när man bor i så usla kojor som är full av rå ånga o unken luft. Man får väl hoppas på det bästa. /Gottfr Zimmerman
 
Hån den 8 januari 1917
Ja nu är jag lycklig o väl installerad i en ny koja nära fjällgränsen i Härjedalens skogar, vi är 5 Bjuråkrar tillsammans. 3 sitter o skriver brev o den 4:e snickrar barkjärnsskaft o jag gör ingenting. Befinner mig i en lugn sinnesstämning, jag trivs så bra här i Hån, hem vill jag ej. /Gottfr Zimmerman.